Synliga resultat och halv syn

Det är kul när man ser resultatet av jobbet som görs. Det är ju så obeskrivligt många arbetstimmar som läggs ner på detta husbygge som ingen någonsin kommer att lägga märke till eller kommentera. Det blir långa stunder med
....funderande hur man ska lägga parketten för att få skarvar på rätt ställen och så lite spill som möjligt.
....tankar om olika kopplingar för att få till vattnet i köket.
....rengöring av penslar, eller letande efter den där påsen för att förvara pensel till imorgon.
....att få till inställningen av sågen för rätt vinkel.
....spackling och slipning. (Ingen kommer att säga: Verkligen snyggt slipat där under färgen! Det gjorde ni bra!)
....det kanske mest tidskrävande av allt, det evinnerliga LETANDET: "Var f-n la jag nu den där mojängen som är så in i Norden viktig och som jag ju bara måste ha, precis NU?"

Men när farfar och farmor kom och la parkettgolv och åkte hem igen efter fyra dagar, och 3 rum var "parketterade" och klara, då syntes resultat. Det var trevligt för oss måste jag säga. Tack tack!


De sista raderna snart på plats


Ett nytt tomt golv inbjuder till lek och spring

Det är fyra pannor som har spruckit på vårt tak pga snön i vintras. Den tryckte på solpanelerna, vars ställning tryckte sönder pannorna. Vi måste på något sätt byta pannor och förstärka under. Men jag låter inte O gå upp på taket i sitt nuvarande skick med syn bara på ena ögat. Han blev stungen i pannan av en ilsken jordgeting i helgen då vi eldade bygg-trä-stumpar och ris i skogen bakom huset. Det bara sväller upp mer och mer.

"Pappa ser ut som en läskig tiger", enligt V. 
"Kanske han kan tejpa upp ögat med silvertejp", tyckte min kollega!

Men näää! Han får allt vänta tills svullnaden gått ner.

/S

Parkett i rum ett

Värmländsk bygghjälp i form av en farfar och en farmor, eller en far och en mor, eller en svärfar och en svärmor (det beror naturligtvis på vem man är som pratar) har anlänt!

Innan golvläggningen tog fart var det i vanligt ordning en massa planerande och tänkande, men nu har det kommit igång. Det gröna rummet som vi tänkt att de skulle börja i, visade sig ha en liten bu-ul i golvet. (Det betyder bula på min dialekt). Den behöver slipas ner. Därför blev det röda rummet nummer ett i "sovrums-golvläggnings-ordningen".


Denna vy har ni njutit av förr - men nu med halvfärdigt golv

Tyvärr blev parketten inte riktigt samma som i vardagsrum och övre hall. Denna är mer jämn i färgen och utan kvistar, inte lika mycket liv i. Men det är okej ändå, tycker jag. Bra att den bästa hamnade i vardagsrummet.

Vi ses!
/S


RSS 2.0