Inflyttningslängtan
Puh, jag börjar verkligen längta efter att få flytta in nu när man skymtar ljuset i tunneln. Tidigare har man liksom inte ens trott att det skulle bli ett hus överhuvudtaget så det har inte funnits några såna känslor. S läste i sin dagbok häromdagen att "...jag längtar så mycket att få flytta in i huset för då kan vi få göra normala saker tillsammans som en familj". Detta var för tre år sedan. Man får väl ändå anse att hon är ganska tålmodig. Fast S påminner mig nu i skrivande stund att vi faktiskt gör andra saker, men det finns då alltid något orosmoln inom en när man inte utnyttjar den lilla tid som finns över till att bygga.
Vi har myntat begreppet "prioytor". Det är de delar av huset som vi anser måste vara klara innan vi kan ta huset i besittning. Nu när grovbygget med skivor och gips är klart (förutom badrummen som ej är påbörjade) så lägger vi all kraft på dessa prioytor. Vi har spacklat, slipat och gjort all grundmålning. Taken har vi börjat att färdigstryka. I tidigare inlägg har indikerats att vi tänkte sprutmåla taken men den idén övegavs då vi tyckte att panel måste målas med pensel för att se rätt ut. Jag håller även på med att lägga klinkergolv, något som jag inte provat tidigare, men det funkar bra än så länge.
Jag drabbas titt som tätt av beslutsångest i alla val som måste göras; färger, tapeter, golv, kök osv. Jag tvekar också hela tiden i val vi gjort tidigare. Hur tänkte vi då? Men då visste vi inte det... osv. Nu när man intecknat sitt liv till förmån för detta vill man ju gärna att det blir rätt. S, som jag anser är lagd mer åt det praktiska hållet, samt att "flyttaindriften" är starkare hos henne, tycker att det vi bestämt tidigare får gälla och istället få jobbet gjort. Detta kan stundom irritera mig, men det är nog bra att vi är lite olika i detta avseende så vi får lite balans i det hela.
Jag fixar underarbetet och lämnar finliret till den unge impressionisten i målarklänning.
Val av inredning lämnas från och med nu till lille V som verkar ha klart för sig hur det ska se ut.
Fönsterbrädor i vitmålad mdf.
Koncentrerad plattsättare.
/O
Vi har myntat begreppet "prioytor". Det är de delar av huset som vi anser måste vara klara innan vi kan ta huset i besittning. Nu när grovbygget med skivor och gips är klart (förutom badrummen som ej är påbörjade) så lägger vi all kraft på dessa prioytor. Vi har spacklat, slipat och gjort all grundmålning. Taken har vi börjat att färdigstryka. I tidigare inlägg har indikerats att vi tänkte sprutmåla taken men den idén övegavs då vi tyckte att panel måste målas med pensel för att se rätt ut. Jag håller även på med att lägga klinkergolv, något som jag inte provat tidigare, men det funkar bra än så länge.
Jag drabbas titt som tätt av beslutsångest i alla val som måste göras; färger, tapeter, golv, kök osv. Jag tvekar också hela tiden i val vi gjort tidigare. Hur tänkte vi då? Men då visste vi inte det... osv. Nu när man intecknat sitt liv till förmån för detta vill man ju gärna att det blir rätt. S, som jag anser är lagd mer åt det praktiska hållet, samt att "flyttaindriften" är starkare hos henne, tycker att det vi bestämt tidigare får gälla och istället få jobbet gjort. Detta kan stundom irritera mig, men det är nog bra att vi är lite olika i detta avseende så vi får lite balans i det hela.
Jag fixar underarbetet och lämnar finliret till den unge impressionisten i målarklänning.
Val av inredning lämnas från och med nu till lille V som verkar ha klart för sig hur det ska se ut.
Fönsterbrädor i vitmålad mdf.
Koncentrerad plattsättare.
/O
Kommentarer
Trackback
